På förmiddagen gjorde vi en fin biltur österut, alltså inåt...det gäller att tänka till.
Vi åkte nog lite' kors och tvärs mellan Frankrike och Spanien och det förstod vi när vi körde över floden Bidasoa och när skyltarna bytte språk, om de inte enbart är på Baskiska förstås.
Plötsligt sprang en åsna ut mitt framför bilen, den var på rymmen och det var den hittills största risken för skada på vår bil som inte längre rullat endast kilometrar.
Vi valde att göra en paus i Bera och det blev minnesvärt.
En man hejdade mig, var pratsugen och ville bl a berätta om huset som vi stod mittemot.
Först berättade han att han är född i byn, att huset nedan är från 1600-talet och är ett fint smycke enligt hans tycke.
Hur jag kunde förstå något av det han sa är en gåta, han pratade enbart baskiska, men kunde även lite' franska och spanska och pyttelite' engelska. På nå't konstigt vis var det franskan som hjälpte oss, även om jag inte kan särskilt många ord, trevlig 'pratstund' fick vi i alla fall.
På ett café åt vi varm croissant med ost och skinka, många är sätten att äta en croissant på och de flesta är goda.
På ett spanskt café hörs livliga högljudda samtal med gestikulerande och det är roligt att bara sitta och ta in det. Hon som serverade oss bidrog också till en trevlig stund...
....och som två glada kakor rullade vi vidare...
...mot kusten och Pasai Donibane, en 'förort' till San Sebastian och som ligger fint i en havsvik.
Vi åt lunch där, jag valde en meny för att vi skulle få njuta en lång stund.
Jag vet knappt hur många rätter jag fick och vad jag åt, men jättegott var det och lunchen blev 2,5 tim lång, precis som det ska va'.
Undrar t ex vad det ljusa är, men gott var det.
E behövde jobba en stund, men det verkar ju ha löst sig.
Ett tips till Posten där hemma, här kom postmannen och ställde upp sitt 'kontor' utanför restaurangen en stund. Efter ett par kundbesök packade han ihop och drog vidare. Tala om enkelt, nära och öppet.
Till slut avrundade vi en lunch i härlig miljö och härligt väder, det har vi ju inte haft hela tiden.
Vi åkte hem och hittade en blå lapp på dörren. Tydligen skulle nå'n ha varit hemma i dag och tagit emot några som skulle inspektera ventilationen. Jag skrev till han som äger lägenheten vi bor i och hans roliga svar kom snabbt...det hoppas inte vi heller.
Efter en skön stund på terassen tog vi en promenad längs stranden, här gäller det ju att hålla koll på tiden och på tidvattnet.
Promenaden blev också 2,5 tim lång plus midda' i sta'n till solnedgång.
Som sagt, här är det verkligen vanligt att man går med och står på sina brädor.
På väg hem var vi 'tvungna' att stanna här en stund, ja ni känner igen hörnet, det är så mysigt där.
En härlig korsochtvärs dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar