Man kan undra var solen är

Efter frukost skjutsade vi A till Guadalhorce så att han fick fota fåglar och fina bilder på nya fåglar blev det.

Vi valde att åka vidare till Frigiliana, en vit fin liten stad/by en bit upp mot bergen, alltså mot snön. 

A har aldrig under deras tre år här nere sett snö på bergen, så då förstår ni vädernuläget...

Som sagt, en fin by och vi åt riktig hemlagad lunch på en familjeägd liten restaurang som jag läst om i en bok.

Skolan låg intill och barnen stod ute på skolgården och åt sin lunch. Den var säkert hemfixad, men troligen är inte smörgås och dryck hemlagad. Förskole/-skolbarns lek och skratt är dock alltid hemgjort och 'på rikt'. 

Vi gick förstås och som vanligt in i kyrkan och tände ljus, den låg högt och fint i byn.

När bilen fått vila sig i form med fin utsikt under en palm så åkte vi hemåt. Vi stannade en stund på 'El Corte Inglés' och lyckades helt OK med lite' shopping, det är ju för friden 'rebajas' för fullt.

E såg lite' förvånad ut när jag tackade för den otroligt fina lilla röda väskan, han hade förstås ingen aning om att han gett mig den, så det slutade med att jag köpte en till honom också.

I kväll har vi och A ätit hemma, jag får inte kalla rätten för Pasta Carbonara, för 'le chef' menade att den inte var 'på rikt', så det var väl Eriks supergoda hopkok vi åt.

Jo, man kan verkligen undra var solen är, men vi vet att den finns där nå'nstans bakom molnen.

Hemma i Skellefteå vet vi att det finns de som verkligen undrar om det finns en sol i livet och inte kan tro på att den nå'nsin kommer att lysa igen, att livet kommer att bli ljusare.

I bland hämtar livet liksom andan en stund...