Sakta, men säkert...

...mot underbart vanliga dagar!

Tackam för alla tecken....

Utflykt

Göra om lite´ i köket

Tväråka till Auroragården...

...och se'n fixa god midda' (även om han kan smaka lite' av varje nu, så är det nog så att jag äter för två).

Mysmorgon med lille H

Missionsmidda' i kyrkan

Handla med damerna (E valde också 'pensiobänken', men underbart att han orkade följa med)

Promenad

En kopp kaffe

Uppmuntran på många fina olika sätt.

Lååång skön söndagmiddag.

Sakta men säkert mot vanliga dagar för oss, men det kommer att dröja innan många andra får glädjas åt vanliga dagar igen...efter den här helgen!

När jag la' mig på fredag kväll skrev jag i kalendern "en underbart vanlig fredag kväll hemma här".

När jag vaknade på lördag morgon läste jag det jag hade skrivit i samma stund som det blev en fruktansvärd fredag kväll hemma där.

 (peace for Paris av Jean Jullien)

Jag tänker på något som en kvinna som bor i Paris med sin familj skrev:

'Det lilla blir så otroligt viktigt när det stora blir för stort'.

Jag tänker på det en ung fransk kvinna sa: 'Det franska folket kännetecknas av glädje och njutning och det kommer inget att kunna ta ifrån oss'.

Jag tänker att det nog får kännas OK att känna glädje och få njuta lite'...en stund...mitt i alltihop.