Ljust

Kyndelsmässodagen =  kyndel (candle) = ljus!

Just nu tänker jag på att det är så mycket som är ljust - både efter och mitt i det som är mörkt. 

Ett tips om du inte har lust att fortsätta titta på några av mina ljusglimtar, tänk på dina egna.

Solen som varje dag allt mer tränger undan mörkret.

De helsköna promenaderna längs Gunsen.

OLJA och H och ? som kom på midda'.

Lördagsfikat med damerna hos mamma.

Syskonmidda'n med alla E:s syskon denna gång.

Lekstunderna med lille H.

De bra jobbdagarna, Bok och Prat, juntan, barafåvara med E, hemmakvällarna, glädjebesked, midda'n på Bryggar med NoI, skratten med kollegorna, då Helena hade stickat en fin mössa till mig, de sena nätterna med drömmar och förhoppningar - ja, och det finns många fler ljusa stunder att tänka på...efter och mitt i de som är mörkare. 

'Det är så mycket man inte måste'

I veckan har Tomas senaste bok med krönikor kommit på tal vid flera tillfällen.

Vi måste träffa dem någon gång. 

Vi måste åka dit någon gång. 

Vi måste fixa det någon gång.

Vi måste...någon gång.

Ja, så säger vi väl ofta.

När infaller då denna någon gång?

Vilka måsten är 'vi vill' och vilka är 'vi vill inte'?

"Så länge livet pågår är någon gång alltid inom räckhåll, men den kommer inte av sig självt, man får allt baxa in den i sin kalender" (Tomas Sjödin)

Ja, han skriver alltid så mycket klokskap och jag är tacksam över att jag är bra på att baxa!