Med nöje bläddrar jag i boken Min trädgård är en fest, som hamnade här hemma i lördags, E föreslog att vi skulle åka och köpa en ny trädgårdsgrupp som han hade hittat. Ett trevligt inköp säger jag ju aldrig nej till, men när vi åkte i väg tänkte jag tyst för mig själv att vi ju inte har någonstans att ställa den. Vi var tydligen en av de 50 första kunderna och fick boken när vi köpte vår möbel.
"För mig har pelargonerna blivit ett sätt att minnas mina resor. Jag lär mig sällan deras namn, men kommer ihåg var varje pelargon kommer ifrån, hur den växte, vilka människor jag träffade och reste med, vad jag åt och hur jag bodde". (Micael Bindefeld)
Det där känner jag igen, jag har också många minnen med hjälp av så´nt jag fotat, köpt eller fått. Vilka sätt har du att minnas?
"Gamla träd ska behandlas just som äldre damer- med allra största respekt. De gamla träden har en själ som inte går att ersätta hur dyra och fina ungträd man än kostar på sig" (Micael Bindefeld)
Det där känner jag också igen, jag håller väl för friden på att vara just ett sån´t gammalt träd, eller... en äldre dam...
Med nöje ser jag byggnationen på gården. Naturligtvis hade E en plan för bordet och stolarna. Nu ryker brunnen och han bygger en ny terass.
Välkomna snart på en kopp kaffe, dock är utsikten vår gamla vanliga...inte som i broschyren. Den fick vi inte inpå, även om vi var en av de första 50 kunderna, synd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar