Burstrand i, efter och före Frankrike : À bientôt, j'espère

Until soon, I hope!

Sitter på Arlanda och äter kycklingsallad...

Det kändes så overkligt att lämna Villa Ingeborg i dag- solen sken, 22 gr varmt, de två kvarstannande volontärerna hade fullt upp med att sälja korv och mina sista nygräddade bullar...hoppas de får det roligt tillsammans, jag hann ju prova att ha en volontärarbetskamrat några veckor.

Jag delar med mig av mitt Norrlandsfranska bullrecept, det värmde när några besökare häromdagen sa att det var de godaste bullar de ätit och Linn svarade -"De är från Skellefteå". Vi har ju osett om receptet funkar där hemma.

Jag kommer inte att vara med på den fortsatta resan i Villan, men vilken resa jag haft!

Åka ner, packa upp, flytta in, packa ner, packa upp, flytta in, bo in sig, packa ner, flytta hem...

och nu är jag så tacksam att jag har vårt hem, min familj, släktingar, vänner och jobb som väntar där hemma!

När Erik var här pratade vi om att 'ta för givet', eller att 'ta för självklart'. Vi kom fram till att man måste få slappna av och känna att man tar något/någon för given (en gåva), hellre än att ta något/någon för självklar.

Jag trivs ju, som många av er vet, var jag än är...men när vi är nå´nstans och jag vill stanna där, så påminner Erik ofta mig om vi är på semester, att det finns vardag även där och då kan man lika gärna åka hem till varda´n därhemma.

Nu vet jag, jag har fått uppleva vardag där jag varit och jag trivdes även i vardagen!

Ibland har jobbtid känts som fritid, ibland har fritid känts som jobbtid och så är det ju i vanliga vardagen också.

Jag hörde om vardagsrelation på radion häromdagen och det är ju ett positivt ord, men det betyder att man delar vardagen och vardagstiden med någon och det ska jag hem och få göra nu!

Framöver på Côte d'Azur

Förberedelserna för julbasaren tar stor fart, kul att jag fick en tomte som Karin 93 år gjort och som ska säljas då.

Det kommer att bli höst och vinter även där, om än inte än.

Tack för fikat igår med Rivieraklubben och tack för fina presenten!

Supergoda kakan heter Mendiants (tiggare) och den har sin historia, jag får återkomma om den...

Jag vill också skriva om goda kakan Tropezienne, får återkomma om den också...

Smycket har Maritha gjort, en av mammorna

Tack för mysmiddagen i går kväll och tack för presenterna, tänk att vi kunde sitta ute...ni värmer!

Tack för presenten från dig i dag!

Fina skålen från kyrkan bär jag i handbagaget, vet var den ska få en egen plats där hemma. Den är unik, keramikern i Haut-de-Cagnes har patent på den färgen, ni minns säkert hur den ser ut.

Jag har så många fina minnen, både på och i mig!

I morse ville jag alltså få göra ett bullbak till...

...se´n gick jag till Barbara med en badväska som vi får vinterförvara där...

...längtar redan till Villa Mimosa...

På väg tillbaka till Villa Ingeborg tog jag mitt ansvar, slog mig ner vid brunnen jag passerat många många gånger...och ritade av den. Jag kan ju inte vara sämre än mina sommargäster, men jag ritar i alla fall helt klart sämre.

Jag känner mig så rik som fått möta så många härliga människor, jag/vi har t o m fått nya vänner!

Jag ville få vara ett positivt bidrag i verksamheten och det slår mig att så många har bidragit positivt till min tid på Rivieran och i kyrkan!

Jag har stortrivts med allt och jag tror att det har märkts!

Tack alla ni som hört av er på olika sätt, många av er är så bra på att visa uppskattning.

Att min blogg skulle få betydelse för andra än mig och min familj kunde jag aldrig tänka mig!

En vänlig människa sa -"Annika, jag skulle inte vilja komma efter dig". Det var ju snällt sagt, men jag tänkte direkt, skulle jag själv vilja komma efter mig ? Det kan man fundera på...

Ta chanser, ibland kanske man inte tycker att man har valet i sin hand, men allt ger nya och fler erfarenheter, för resten av livet!

Nya dörrar kommer att öppnas!