Burstrand i, efter och före Frankrike : Att leva i en gåva

Så inledde vikarierande kyrkoherden mässan i söndags. Jag kan inte glömma uttrycket för det säger så mycket.

Det säger att vi som vistas här dagligen, men också de som besöker Villa Ingeborg, får vara i resultatet av en gåva- när Ingeborg Stille gav Stillegården till verksamheten.

Det säger att det känns som en gåva att jag fått möjligheten att leva här en längre period, att få uppleva så mycket och förhoppningsvis på mitt sätt få bidra.

Det säger förstås också att hela livet är en gåva vi får leva i.

Kanske lägger du även in annat personligt i uttrycket "att leva i en gåva", det gör jag.

Nu backar vi bandet till lördag kväll och min middag på Restaurant La Guinguette Gaudoise.

Den här bilden har du sett förr, men jag presenterade inte varmrätten så bra. Denna restaurang serverar alltså traditionell fransk mat från den här regionen.

Kanin, farcies (färsfyllda ugnsstekta tomater), fleurs de courgettes (friterade zucchiniblommor) och stekt potatis

Gårdagen blev en vanlig söndag och då vet du...

Steg upp tidigt för att hinna med alla förberedelser innan mässan, diskade och plockade undan efter kyrkfikat, cyklade ner till stranden med stol och matsäck, badade, slappade och lyssnade på två Sommarprogram. Där ser du, du visste precis hur en vanlig söndag är för mig.

Var går gränsen mellan vanlig och ovanlig? Ja, det kan vi fördjupa oss i en annan gång...

I dag

...gjorde jag några ärenden på förmidda'n.

Postade bl a ett grattiskort och nu fixar jag apparaten själv.

Jag tränar hela tiden...

Jag tränar på (och älskar) att gå till sta'n och handla, lista ut vad de säger, räkna ut vad det kostar, vara där bara fransmän är, lyssna på fransk radio, suga in intryck hela tiden... och träna...

Nu tränar jag på att gå och röra mig långsamt- det går 'så där' som ni förstår. Man måste det i värmen, särskilt mitt på dagen och det är inte konstigt att de har långa lunchraster här.

Man kan tro att det går bra att röra sig i vanlig takt...tills man stannar av, då kommer bakslaget.

En sak jag inte verkar behöver träna på är att prata långsamt, tur för mig, va'?

Jag är också så tacksam för alla trevliga människor jag träffat/fått lära känna här som är från mitt (andra) hemland. Igår fick jag ett mail från en person som jag ska få träffa- det gjorde mig glad.

Önskar verkligen att jag fick dela allt detta med er alla- inte bara Frankrike, Alpes-Maritimes, Cote d'Azur och Cagnes-sur-Mer, (dit kan man åka på vanlig semester) utan också denna fantastiska Villa och de människor/verksamheter som finns här.