Jag smakade faktiskt en, det har jag knappt gjort fast jag bakat många hundra. Den var god så det blev två.
Jag har nog inte visat och berättat så mycket om 'köksbordet', där jag tillbringat så många stunder. Det fungerar som min arbetsplats, en plats för svalka och skugga, för frukostar, fika och luncher (inte middagar), för paus och för många samtal- alltså en samlingsplats i huset, eller snarare utanför/ bakom. Det låter kanske lite´ konstigt när vi nu har så många andra fina platser bredvid/ framför huset, men ni som jobbar här eller som har hälsat på vet att det blir så.
E- jag har köpt riktiga trädgårdshandskar, kanske stundar nya gröna tider, vem vet?
Jag kunde sluta jobba när vi stängde, så jag bestämde mig för att ta bussen till Cannes, det känns så längese´n jag var där. Tidsbegreppet längese´n är ju relativt här och nu och jag brukar tänka att jag både har hur lite´ och hur mycket tid som helst.
Började med en stunds lyx- café Gourmand i gamla sta´n.
Härmade se´n dig B och tog kort på denna riktigt franska godis.
E- kolla, du vet hur avis jag är på de som har så´na här sopkvastar, jag tror att de är perfekta till mina löv och barr.
Rätt så fin busstation
Rätt så mysig restaurant extérieur
Hur som helst, jag strosade och shoppade lite´ och skulle se´n leta reda på den lilla Italienska kvarterskrogen O och E pratar om, med den fantastiska pastan. Hittade den till slut...stängd.
Skam den som ger sig, jag såg att jag skulle hinna äta och ändå ta 8-bussen hem och gick tillbaka senare...vilket välkomnande va'...
...och beställde Pasta frutti di mare. Vi var ca 10 gäster, jag var den enda som hade ofått maten och efter 30 minuter kom kyparen och berättade att nu var det bara "uno minuti" kvar. Jag hörde att det kokade och fräste i köket och det är ju ett gott tecken att maten lagas till gästen. Ut kom världens godaste pasta! Tack för tipset, E o O!
Medan jag åt började plötsligt en man (kund) och en kvinna (tror hon var servitris) bråka och inte bara gräla, utan jag tänkte att han kommer att ge sig på henne. Hon bara ställde sig upp vid bordet och skrek åt honom när han stormade fram mot henne, men i stället för att slå henne drämde han näven i bordet där en annan kvinna satt, så koppar och glas flög, en glasbit kom vinande förbi mitt öra.
Det är inte alltid ensamt att äta ensam. Kyparen kom förbi mig och bad om ursäkt när ilskne mannen betalat och gått, när kvinnan plockat handväskan och blusen i ordning och han själv plockat glas och porslin från 'golvet'/asfalten.
Jag hade redan insett att jag måste satsa på sista bussen och bad att få betala och låna toaletten, men si där gick gränsen- jag vände i toadörren när jag tagit en titt.
Italiensk restaurang, italienska gäster, italiensk personal, italiensk toalett, italiensk mat- jag och E får nog ta fram vår jämförelselista länder emellan till allmän beskådan snart, du får nog se den.
Sista bussen var sen och då blir man lätt nervös. Att åka taxi här och så långt är riktigt dyrt. Att åka buss åt olika håll kostar € 1,50 och man kan be om övergång så kommer man ännu längre för slanten.
I väntan så hann jag...
Elisabeth- fyrkantig för € 10, fin va'? (jag har inte alls arrangerat fotot med duken mot platanen)
Bussen kom och den resan blev inte heller långtråkig. När vi hunnit ung till Juan-les-Pins , så hände
nå´t längre fram i bussen så att det tydligen började lukta illa, jag kan ana...
En dam reste då sig upp och gick runt och sprayade parfym i handflatan på de som satt i närheten och se'n satt alla med handen för näsan en stund- och log. Vilken syn!
Dags att sova, tack och lov för Facetime, det och Whatsapp är toppen!!
Lyllo C o P som fått pussa på lille 'Sparven' idag (grabben ska väl tids nog få ett annat namn)
Jag fick i alla fall ett bidrag därifrån till min konstsamling, som nu alltså även innehåller andra motv än brunnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar