Igår startade vi dagen med en tur till torsdagsmarknaden vid stranden. Då kom plötsligt en regnskur ?! och vi satte oss utanför ett café. En kopp kaffe, en pain au chocolat och en pratstund med en kvinna från Italien.
Värre kan man ha det...
Jag skjutsade El till Renoirmuséet och hon kom därifrån med frukt, grönsaker och baguette till lunch.
Värre kan man ha det...
Kl 14 skulle jag till Madame BP för min andra 'lektion' i franska, i går var det siffror och tal.
El- kom ihåg att du skulle berätta därhemma att BP sa att jag är hennes duktigaste elev. Oj, nu sa jag det visst själv, men historien förtäljer inte om hon har någon fler elev, troligen inte.
Jag måste få visa hur trevligt det är att lära sig om man har roligt.
Värre kan man ha det...
En ung kille försvann med cykeln i ett rum innanför disken och ut kom den, pumpad och klar. Jag förstod förstås inte vad han sa, men vi skjuter på 'the big problem'.
Se´n åkte vi en sväng till Vence, så nu har även El en fin korg. Du ser den skymta till höger på fotot från vår pique-nique med aperitif innan midda'n på Village i går kväll.
I morse hjälptes vi åt med sopning och efter frukost hann vi en sväng förbi CAP 3000 innan flyget.
Tack belle-soeur!
I eftermiddag när vi hade stängt tog jag tag i cykelprojektet igen och drog den till specialisten i sta'n, stängt även denna gång. Hm, lyckades tyda en skylt med hänvisning till ett ställe i nästa ort.
Drog hem den, baxade in den i bilen, åkte iväg, hittade till slut en cykelaffär, drog in cykeln, gjorde ett nytt försök med - 'Gonfle pneu, s'il vous plait' med ett bekymrat ansikts- och kroppsuttryck.Tänk att man lär så länge man har elever...så länge man lever!
Skönt, nu är det hela världen, en cykel och jag...igen.
I kväll kanske en promenad upp i byn.
Värre kan man ha det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar