Om lite' av varje...

I morse blev min första uppgift att köra bilen till service. Vid en entré stoppade en vänlig vanlig kund mig, frågade vart jag var på väg och guidade mig...men fel. Jag frågade mig fram, åkte ut därifrån och vidare till en annan entré- tänk om bilen själv hade kunnat berätta, den måste ju ha känt igen sig. 

Nåja, det blev rätt, bilen registrerades och hittills hade jag klarat mig på mina förberedda ord på franska, men där tog det stopp. Jag fick använda en livlina och ringde en vän.

Se'n ringde jag en frisör och beställde tid för att klippa luggen i morgon, utan livlina.

Det här kanske är jag ändå...!!

Jag promenerade tillbaka och passerade några marknadsstånd.

Idag kom ett par på besök och när de gick kommenterade de min fina dialekt och det är faktiskt så att den är mycket uppskattad här nere (otippat tycker jag själv). En kvinna berättade förra veckan att det hade varit så trevligt att lära känna mig, för det var första gången hon träffade någon från Norrland. Jag får nog betrakta mig som en Norrländsk ambassadör. En ambassadeur är ju en diplomat av högsta rang (nåja, alla håller nog inte med), är en del av ett lands utrikesrepresentation (hm, ja egentligen), får inte ställas inför rätta i gästlandet (om så väl vore) och har i regel sin tjänstebostad i ett residens (stämmer precis).

Idag startade förre kyrkoherden hemresan med mc och tåg till Sverige. Jag och nye kyrkoherden hann träffas en liten stund, det kommer att bli bra och jag hoppas att han ska trivas! Jag och kanske även du, vet hur det är att komma till en helt ny miljö, med nya människor och med nya uppgifter...

I afton blev min sista uppgift att promenera och hämta bilen från sin 'revision'. Jag tog en tur till Carrefour, gjorde ett par ärenden och åt middag på Flunch. Den första Flunch-restaurangen öppnade 1971 i Lille och nu finns kedjan även i några andra länder. Idéen bygger på att man betalar för kött, fisk eller fågel, men får ta 'légumes' (tillbehör som t ex potatis, grönsaker, pasta) fritt från en buffé.

Min måltid kostade € 7,95 och det var riktigt gott. Första gången jag ätit moules med petits pois.

När jag körde hemåt kl 21 var det fortfarande många människor på stranden och en del i vattnet. Det ser så mysigt ut på kvällen då många dukar upp mat tillsammans med släkt och vänner i den ljuvliga kvällsvärmen.

Annars då...

Jag hörde idag att mer än 50% av all surströmming äts söder om Dalälven. Nog för att jag är söder om den och borde höra till 'de över 50%', men nå´n så´n delikatess får jag bara längta efter...!

Jag börjar lite´ senare i morgon och satsar stenhårt på att komma mig tidigt till stranden, jag har nyss haft kontakt med alla i familjen, så nu hoppar jag i säng.