Smått och gott från Cote d'Azur

Under en treminuters promenad hemifrån kl 16.30 hade jag passerat tre 'Salons de coiffure', varav en var en hundfrisering. Den fjärde gick jag in på.

- Pouvez vous colorer et me couper les cheveux? Ne coupez pas tellement. 

(Säkert hur fel som helst, men jag ska rackar´n i mig inte bara peka och le resten av tiden...)

Hon förstod i alla fall precis och jag fick en bok för att välja min nya look.

Ännu mer nöjd än hos förra frisören (kom hit får du se resultatet) gick jag en sväng genom sta´n och köpte mig ett vitt linne på rea, jag menar inte bara vitt utan vitt. Nu är mina vanliga sommarkläder för tighta och varma...

Jag har verkligen börjat tycka mycket om denna stad! Visst finns det turister även här, men du kan gå på affärer eller sitta på café och bara höra franska röster och det är svårt i närliggande städer (men så bra att de finns så nära) Här är det gångavstånd mellan strand, stad och gamla byn och bra bussförbindelser till många andra platser!

Här är temperaturen i skrivande stund (kl 20.30)

Idag blev jag påmind om varför jag är här. Det är inte bara för den underbara miljön, för sol och bad, för mat, språk och kultur  eller den fina Villan, utan främst för de människor som behöver verksamheten- både gemenskap och aktiviteter, men också lugn och stillhet.

Harry Martinssons liv var ju inte så enkelt och det anar man i hans dikter, men vi vet nog alla hur svårt det är att hitta de 'rätta viloställena inombords i världspulsen'. Jag tycker att han beskriver det så fint i den här dikten, även om jag skulle ha skrivit att behovet av de rätta ensamheterna är lika stort som behovet av gemenskap- ni känner ju mig!

Det behovet finns både här där jag är och där där du är.

Större än behovet av gemenskap

är behovet av de rätta ensamheterna

de rätta viloställena

i själ och hjärta belägna.

Liksom när ett hjärta

vilar sig mellan slagen

så måste i världspulsen

någonting på hjärtats plats

leda all vila och gång.

Friden måste vara i världen 

mitt ibland oss.

Ingenting får göras till ett påskyndande mål

dit envar tvingas skynda 

snubblande över sig själv.

Din yttersta framtid är given, den är din död och din grav.

Men livet har spång till en evighet, den är spänd inom dig mellan inre stjärmor.

På den stiger din tanke till en omvänd riktad resa.